Markus Krunegård
Ikväll ska jag och L gå på stand-up! Äntligen kommer någon rolig till våran sida av sverige! Men de hämtar inte upp mig förrän om en halvtimme så jag hinner skriva litegran.
Jag tänkte skriva om mitt pinsamma möte med Markus Krunegård. Det hände under tiden internet var bort här. Detta kommer vara min anekdot länge framöver. Så länge han är känd...
Vi (jag, M och halva grannfamiljen) var på tågstationen för att säga hejdå till E som skulle hem till skåne. Det är inte så ofta vi kan se eftersom halva sverige ligger ivägen så detta är ju en sorglig stund. Men när vi går där så kollar jag av någon anledning upp och kollar rakt upp på Krunegård himself. Jag fick som norrmännen säger haakesläpp. Vi går om varandra och jag kan inte låta bli att börja skratta åt min reaktion. Så kramar vi E hejdå och jag försöker visa hur ledsen jag är över att hon ska åka men kan ändå inte låta bli att le. Sen så kliver E på tåget som ska skilja oss åt och jag berättar för dom andra att MK sitter där på tåget. De gör den klassiska jag-ser-ut-som-om-jag-inte-tittar-fast-glor blicken och MK verkar märka. E sätter sig på sin plats som är i vagnen framför MK. Lite tid går och plötslig rullar tåget iväg. Då drar jag och M och springer och vinkar som man gör på film. Men vi är inte så snabba. Så vi hamnar precis vid MKs vagn och skriker och vinkar med båda händerna/armarna. Han glor på oss som om vi vore störda... När tåget inte syns mer faller jag ihop av skratt. Det hämska var att jag gjorde allt detta i en regnjacka, ett par pjamasbyxor och röda gummistövlar. Vi kan inte sett kloka ut. Jag kan säga att min musiklärare skrattade ut mig dan efter...
Såkan det gå när inte haspen är på...
Kajsa
Jag tänkte skriva om mitt pinsamma möte med Markus Krunegård. Det hände under tiden internet var bort här. Detta kommer vara min anekdot länge framöver. Så länge han är känd...
Vi (jag, M och halva grannfamiljen) var på tågstationen för att säga hejdå till E som skulle hem till skåne. Det är inte så ofta vi kan se eftersom halva sverige ligger ivägen så detta är ju en sorglig stund. Men när vi går där så kollar jag av någon anledning upp och kollar rakt upp på Krunegård himself. Jag fick som norrmännen säger haakesläpp. Vi går om varandra och jag kan inte låta bli att börja skratta åt min reaktion. Så kramar vi E hejdå och jag försöker visa hur ledsen jag är över att hon ska åka men kan ändå inte låta bli att le. Sen så kliver E på tåget som ska skilja oss åt och jag berättar för dom andra att MK sitter där på tåget. De gör den klassiska jag-ser-ut-som-om-jag-inte-tittar-fast-glor blicken och MK verkar märka. E sätter sig på sin plats som är i vagnen framför MK. Lite tid går och plötslig rullar tåget iväg. Då drar jag och M och springer och vinkar som man gör på film. Men vi är inte så snabba. Så vi hamnar precis vid MKs vagn och skriker och vinkar med båda händerna/armarna. Han glor på oss som om vi vore störda... När tåget inte syns mer faller jag ihop av skratt. Det hämska var att jag gjorde allt detta i en regnjacka, ett par pjamasbyxor och röda gummistövlar. Vi kan inte sett kloka ut. Jag kan säga att min musiklärare skrattade ut mig dan efter...
Såkan det gå när inte haspen är på...
Kajsa
Kommentarer
Trackback
